Nu känns det mycket bättre.

Sen efter att släkten hade varit här och firat mig så mötte jag upp Tilde och Linn för att ta en lite promenad. Det var så skönt att prata ut. Det behövde jag verkligen.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0